Liten fundering om mp3-åldern

Ibland saknar jag "före-mp3-åldern" i musikvärlden. När man riktigt gick och längtade efter en skiva. Lyssnade massor av gånger på alla spår, tills man tröttnat på hitsen och hittat nya favoriter. Läste i texthäftet. Nuförtiden hinner man inte längta så länge. Men saker man får längta till och kämpa för blir liksom mer värda när man väl får dem. Så kanske att jag ska bli lite gammalmodig och börja köpa cd-skivor igen. För det känns lite trist att jag missar en massa låtar som kanske ligger där som spår 4 på nån cd. Dem hör jag aldrig. För jag har bara laddat ner hitsen. Men jag vill inte vara en sån som bara lat-lyssnar på hitsen. Jag vill anstränga mig lite och hitta nya guldkorn. Annars kanske man missar 2000-talets bästa låtar.

För tänk bara några år tillbaka. Tänk om "Achtung Baby" hade kommit ut i mp3-åldern. Då kanske jag aldrig hade hört "Love is Blindness" och "Even better than the real thing". Och tänk om jag hade laddat ner "Invisible" från Lalehs första skiva, och sen missat alla andra underbara låtar. För att inte tala om alla Cranberries-låtar som jag helt hade missat.  Svindlande tankar...