Det känns som att visionen om ett jämställt samhälle ligger ungefär tusen år bort när till och med 2000-tals-generationen resonerar så här:
Exempelflicka 1: Mamma, du kommer inte att gilla den här leken som jag ska berätta, men den är jättekul, alla går ut i kapprummet och tar på sig vilka kläder dom vill, och sen får domarna säga vem som är finast och fulast.
Mamman: Och vilka är det som klär ut sig?
Exempelflicka 1: Tjejerna
Mammman: Och vilka är det som är domare?
Exempelflicka 1: Killarna...
Exempelflicka 2 blandar sig i samtalet: Jag tycker att det är bättre när killarna bestämmer.
Mamman: Jaså, varför då?
Exempelflicka 2: Jo, för om dom inte får bestämma så bråkar dom, och jag tycker inte om när det är bråk.